Pojken som kallades Det

Kan vel först nämna att jag är dålig på att läsa böcker. Isåfall  att jag läser nån bok är det högst antagligen en skolbok. Nu har jag då endå läst klart en bok som var mycket bra, nämligen Pojken som kallades Det. Boken är baserad på en sann berättelse och är verkligen gripande.

På baksidan av boken står det såhär:

"När Dave Pelzer vid tolv års ålder omhändertogs av myndigheterna uppdagades en skakande historia. Sedan fyra års ålder hade han vanvårdats och systematiskt misshandlats av sin psykiskt sjuka mor.
    Dave isolerades successivt från sin pappa och sina bröder. Han behandlades sämre än en hund och många gånger önskade han att han skulle få dö.
    Idag är Dave vuxen. Med beundransvärt mod lyckades han inte bara överleva sin fasansfulla barndom utan också skapa sig ett tryggt och meningsfullt liv.
    Det här är hans egen berättelse."

Man kan inte säga att man blev glad av att läsa boken direkt, men den fick en att tänka. Tänk så hämskt många barn i världen har det som måste stå ut med misshandel under sin barndom. Man kan inte annat änn att vara tacksam för att man inte själv har blivit utsatt och verkligen tycka synd om dom stackrarna som är/har blivit utsatta för barnmisshandel.

Rekommenderar verkligen alla att läsa den här boken i något skede av livet för den är väldigt lärorik!
Tack för mig!